Den här sommaren blev inte riktigt som jag tänkt mig. Hade sett fram emot en härlig sommar som blev kantad av besvikelser. Varför? För att saker händer som man inte kan styra över. Så nu sitter jag här på ett internetcafe på Kreta och ser regnet forsa ner alltjämt medan åskan mullrar där ute. Haft det härligt åndå dock tänkte berätta lite om det.
Torsdag den13 Augusti var det dags att ge mig iväg på en snabbt påkommen resa. Den hade funnits i mitt huvud hela sommaren men visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Bestämde att slumpen får avgöra vad det blir och de visade sig att jag skulle Kato Daratso på Kreta. Tack kära syster för att du hittade hotellet till mig.
Det blev en lång dag med buss och tåg innan jag äntligen hamnade på Arlanda. Allt gick väldigt smidigt och jag gick från transport till transport utan att behöva vänta länge alls.
När jag väl kom till flygplatsen visade det sig att mitt kort inte ville ge mig några Euro. Juppi! Skulle resa om mindre än två timmar och kände frustrationen komma. Lite lätt irriterad nuförtiden. Så jag ringde till min Icabank som upplyste mig om att de inget kunde göra. "Du skulle ha varit ute i lite mer god tid" fick jag upplysning om. Och visst hade hon rätt. Men det var ju inget fel på mitt kort så varför skulle jag ha oroat mig kan man undra.
Men hur som helst finns Forex så det löste sig givetvis till min lättnad. Man vet ju inte med Grekland nu enligt media.
Flygresan gick fantastiskt bra och jag ger mitt stora beröm till Thomas Cook. Vilken fantastisk personal.
Det är verkligen de små detaljerna som gör det. Tyckte det va riktigt gulligt när dom innan landning sa: Tänk på att när ni ska resa hem med oss så är det natten och ni har varit en vecka i den varma sköna solen. Så ta på er jeans och ta med en tröja så att ni inte fryser på vägen hem. Vi har filtar men de räcker kanske inte till alla.
En liten detalj som sakt men väldigt sött. När det var dags att landa fick vi veta att även kaptenen hade en skön humor trots den sena timmen. Cabin crew its ten minuts to landing, five minuts ago. Då skrattade alla hjärtligt.
Jag hade förväntat mig en lång transfer och blev glatt överraskad när mitt hotel var nr 3 och jag släntrade in på ett helt öde hotell. Då menar jag öde!!! Det fanns absolut ingen där och jag var den enda som gick av. Jaha tänkte jag. Det är precis som det ska va när jag är ute och far. Jag tog mitt förnuft till fånga och gick till entren. Där satt givetvis en lapp till mig med all info jag behövde. Lycklig gick jag upp på mitt rum. Berättar mera om det senare. Men jag kan säga så mycket att AC;n var en välkommen vän när jag kröp ner för natten.