Jag har nog alltid varit rädd för kärleken. Trots att jag tycker att det är det bästa som finns.
Kanske är det därför som jag fastnat för män som jag vet att jag inte kan få av en eller annan anledning.
Då känner jag mig trygg och viss om att han inte kommer att såra mig eftersom jag redan vet. Vet att det är omöjligt. Då behöver jag inte få mitt hjärta krossat. Men givetvis är det en illusion. Då släpper jag gardet och bara njuter av stunden. Det är då det händer! Jag vet att jag inte är den enda när jag nu sett det hända en annan. Jag var ett hot mot frihet. Någon att hålla på avstånd. Hon var det inte.
Jag hoppas att jag lärt av mina misstag och håller mig på min kant. Att jag inte låter mig luras av de trygga. Fast jag vet innerst inne att det inte blir så. För jag älskar att älska, mest att ge men givetvis även ta emot. Det är väll där det kraschar. Jag ger av mig själv utan att förvänta mig något tillbaka. För mig är det kärlek, villkorslös kärlek. För när känslan väl har slagit sitt grepp om mig så finns ingen återvändo. Jag är förlorad. Mitt hjärta lämnar mig.
Och det är tomt att leva utan hjärta när det inte vill återvända igen. När det inte finns någon längre att ödsla ömhet och kärlek på.
Låter jag bitter. Ja kanske jag är det lite. Men det är bara jag själv som kan skyllas för mina val.
Det finns alltid en mening i det som händer det vet jag. Det tar bara tid för perspektivet att klarna.
Nu vet jag att flera i min omgivning tänker. Jaha där rök hennes teori om att allt blir som man önskar.
Men för mig är den tron viktig och den finns kvar i mig. För jag är säker på att man formar sitt eget öde. Genom handlingar och tankar. Och tankarna är tyvärr inte alltid i samklang med det man önskar. Inte alltid lätt att tänka possitivt när oron om att förlora griper tag i mig. Då skickar jag negativa önskningar rakt ut i universum. I klartext, jag ber det helt enkelt att gå åt helvete. Kan inte låta bli att le när jag skriver för det är som när man säger nånting högt för sig själv för första gången och inser va galet det egentligen är. Det kan faktiskt handla om vad som helst.
Nu är det snart midsommar och jag kommer att vara på jobb. Det ska bli härligt att få kliva ombord igen.
Det blir 14 dagar av blandat jobb och härliga kollegor.
Håller tummar för fint väder då särskilt när jag går av igen. En ledighet jag hade sett fram emot. Mer än något annan. Men får väll se till att hitta på nått kul. Det är ju ändå sommar.
Till alla midsommar brudar därute ,killarna med förstås, skickar jag all lycka inför framtiden! Jag ska tänka på er den dagen och önska allt gott!
För trots att jag själv upenbarligen är rätt feg på den fronten så tror jag på kärleken mer än något annat. För mannen jag älskar är jag beredd att ge allt jag har och lite till!
Det lät visst rätt självutplånande det där!
Vad jag menar är när jag älskar vill jag av hela mitt hjärta ge. Möta honom på lika villkor med ett öppet sinne fullt av kärlek.
Ha en härlig dag!