Min finaste TT. (Trötte turbo)
Idag har den varit en fartfylld och härlig dag med en skön blandning av glädje och skakande ilska.
Nej det är inte jag som varit ute och cyklat :-). Lugn så ska jag berätta.
Vaknade nöjd och belåten i morse. Började dagen med att prata med min älskling. Vilket inte är ovanligt då vi pratar de flesta mornar, dagar och kvällar. Saknar honom. Inte lätt när kärleken bor på andra sidan pölen. Men man har fått viss vana efter nästan 7 år som särbo med en engelskman. Tänka sig att när min kära mor och far träffades så fanns det inte mycket till komunikation. Det skrevs telegram och brev. Ringa var inget man gjorde hur som helst. Nu kanske du undrar hur detta är relevant. Ja min pappa var sjöman. Precis som jag är ibland. Han var ute långa perioder ibland upp till över ett år. Hur kunde dom hålla kärleken vid liv? Men uttrycket "gammal kärlek rostar aldrig" stämmer nog. Älskar man bara tillräckligt mycket så kan man övervinna det mesta här i världen. Hur som helst idag finns det Skype och webbcam och livet är plötsligt så mycket lättare för oss i distans förhållanden.
Efter samtalet var det dags att ta i tur med dagens sysslor. Tvättstugan stod först på tur. Medans maskinerna snurrade på passade jag på att prova ett nytt recept på rabarber muffins. (Du hittar receptet under Lchf fika och efterrätter.) Letade förbindelser mellan Hällefors och Stockholm medans en underbar doft långsamt började sprida sig i lägenheten. Jag insåg ganska snart att detta inte skulle bli någon lätt match, att hitta bussar.
Jag ska nämligen komma i land sent på min sista kryss och pga detta inte komma längre än Örebro med lokaltrafiken. Juppi. Det går nämligen inte buss efter 20.25 från Örebro. Så det blir för lilla jag att snällt boka in en natt på sjöfartshotellet i stora staden. Inte så pjåkit egentligen då jag redan i tanken bokat in en middag och ett gott glas vin vid ankomst till hotellet. (Min födelsedagspresent från älsklingen han är för go.) Tittade som hastigast på klockan och insåg att det var på hög tid att hämta tvätten i tvättstugan som ligger precis under min lägenhet.
Det var då det hände något alldeles oväntat.........
När jag kom in i tvättstugan och skulle plocka ur min tvätt och börja städa så ångade en gammal dam in.
Mmm menar verkligen ångar. Har aldrig sett en gammal dam så arg. Ögonen var alldeles svarta.
Damen - JAG SKA TVÄTTA KL 12.00
Jag - Jag vet. Log mot damen
Damen - SKA DU STÄDA
Jag - Ja
Damen - PÅ 10 MIN
Jag - Ja.
Damen - TVÄTTSTUGAN, TORKRUMMET, OCH GÅNGEN IMELLAN.
Jag - Ja
Damen - PÅ 10 MINUTER, DET TROR JAG INTE.
Hon slängde igen torkrums dörren så det small och almanacker och papper på väggen yrde iväg, Sen gick hon in i mangelrummet. Muttrade. Jag bad damen att gå därifrån då jag tyckte att detta var väldigt olustigt. Vilket påhopp jag blev nästan rädd för tanten. Alldeles skakig i knäna. Kunde inte motstå att säga:
Jag - Jag har faktiskt också städat nu efter andra. Och har gjort det många gånger.
Tyckte inte hon hade rätt att bete sig som en galning mot mig. Jag hade inte gjort nått fel.
Efter en stund kom hon in till mig. Betydligt lugnare. Förklarade att hon var så trött och irriterad på alla invandrare som inte kunde följa samma regler som alla andra. Jag måste säga att jag håller med till viss del när det gäller vår tvättstuga. Folk tvättar i tid och otid och städar inte. Han en känsla av att det tvättas åt hela släkter ibland som inte bor här. Men men. Sa till henne att det allt fanns många bra invandrare som inte gör något väsen av sig utan sköter sitt som folk gör mest. Hon var inte riktigt benägen att hålla med. Efter en stund började vi tala om semester. Hon gillar sverige men hade varit på Barbados och gillade det. Skulle nog kunna tänka sig att bo där, sa hon drömskt. Då kunde jag inte låta bli att inflika. - Tänk då skulle du också bli invandrare.
Men hon förstod inte piken. Vi slutade i bästa samförstånd. Hon sa att jag inte behövde städa, det skulle hon fixa. Snällt. Torkade ändå av maskinerna och sopade för att sätta exempel. Det var en bit skrämmande vardags dramatik. Sitter ändå här och funderar på varför folk går till tvättstugor och stjäl damsugare och moppar. Lite tragiskt tycker jag. Det betyder ju att den gamla damen kommer att få vara vansinnigt arg i framtiden också då det faktiskt inte finns några städgrejer att göra rent med.
Dagen blev dock mycket snabbt bättre då storasyster med man kom med byrå och micro. Dom är bara bäst. Hur ska jag någonsin kunna gengälda allt det dom gjort för mig, Jag blir alldeles varm och gråtmild bara jag tänker på det. Jag har sån vansinnig tur. En lyckans ost!
Kvällen gick i träningens tecken. Fick förmånen att köra ett Zumba pass för HGF AROBICS. Ett gäng med härliga tjejer anslöt sig och vi gav oss fullständigt hän åt musiken. Det blev väldigt svettigt. Men endorfin sprutande minsann. Som om inte det var nog fick jag en pratstund med min gamla klass kamrat Maria. Det känns bra att vara tillbaka och återknyta kontakter. Upptäcker varje dag saker som jag saknat utan att veta om det. Ser fram emot många trevliga stunder i gamla och nya vänners sällskap.
Väl hemma blir jag sittande vid datorn. Trots att jag och Maria pratat om varför människor gör på detta viset. Tror att jag har lite separations ångest nu när jag ska lämna min i nästan en hel vecka. Måste dock erkänna att det är skönt att under mina arbetspass lämna både dator och telefon och bara vara i nuet.
Hur som helst smög sig hungern på och jag slängde in en god paj i min nya micro. Receptet kommer snart.
Nu måste jag sätta fart och packa lite samt få lite skönhets sömn. Jag är helt slut efter alla känslo stormar.
Ha det gott!