Så har jag varit borta ett tag igen. Livet går lite upp och ner och fylls med saker som ska göras. Det liv jag lever är väldigt ostrukturerat då jag aldrig vet när saker och ting ska hända. Det gör väll ingen egentligen om sanningen ska fram. Och tur är väll kanske det. Eller? Hade vi mått bättre om vi kunder förutsätta allt. Vara förberedda på det som komma ska? Jag är inte så säker på det. Kanske skulle vi vara så förtvivlade inför stundande händelser att vi glömmer att leva i nuet. Men och andra sidan kan ju faktiskt possitiva händelser göra att det blir lättare att ta itur med det svåra. Momen 22 skulle jag vilja säga. Kanske är det ändå bättre när allt sker utan föraning, utan möjlighet att påverka. Skulle vi kanske annars missa massor av härliga stunder i livet för att vi väljer att göra saker annorlunda på vägen dit?
Igår kom jag hem igen efter nästan en vecka med mina härliga kollegor på havet. Jag är lyckligt lottad som har ett jobb jag älskar. Det var meningen att jag skulle vara borta och jobba två kryssningar. Men det blev sex stycken. Ja det är så mitt liv ser ut. Det har varit full rulle och jag älskar verkligen när det händer massor omkring mig på jobb. Jag har två liv. Ett hemma och ett på sjön. Så olika från varandra. Kanske är jag en tvilling ändå eftersom jag gillar att ha mina två världar.
Nu sitter jag här i min soffa och njuter av att få tända det första advents ljuset. Även om det är lite i senaste laget. Men men! Funderar på mitt liv och hur jag förändrats som person. Eller har jag inte det? Kanske är det bara så att jag reflekterar mer. Tillåter mig att se på mig själv med andra ögon. Dock inte med andras ögon som är en milsvidd skillnad. Människor runt omkring mig ser mig fortfarande som en glad clown. En lite knasig brud som är lite fräck i munnen och alltid har nära till skratt. När jag blir tung i sinnet och inte är "mitt sprudlande possitiva jag" utgår alla, eller åtminstone nästan alla, att jag är eller håller på att bli sjuk.
Nu i veckan har jag haft ögon inflammation tydligen. Nu avslöjar jag väll mig när jag säger att det inte riktigt stämde. Men för all del måste jag erkänna att det var ganska skönt. För jag har inte varit glad alls. Även om jag stundtals haft riktigt trevligt och njutit av samtal med mina kollegor så har en sten tyngt mitt hjärta. Kanske berättar jag om det någon annan gång, kanske inte. Men för stunden vill jag inte prata, bli överöst med frågor, behöva förklara mig.
Nu ska jag kurera mig då jag faktiskt, ironiskt nog, åkte på en förkylning i går. Kanske kollegorna har ett sjätte sinne. Får nog börja lyssna mer på dem :-) . Så himla typiskt då jag har möjlighet att jobba hela helgen. Dansa Zumba med gästerna och umgås med mina härliga kollegor på Loka Brunn. Nu när jag verkligen vill hålla mig sysselsatt. Försvinn dumma förkylning och huvudvärk, GIVE ME A BREAK!!!!
Stora advents kramar till er alla!
