EvaMay´s blogg

               

Sitter här i solen och temperaturen har redan tagit sig upp till 23 grader och  det kommer att bli en helt fantastisk dag. I går var jag och min mamma och hälsade på pappa på kyrkogården. Tänk att har varit borta i 20 år nu och saknaden är fortfarande stor.

 

 

 

Tänkte dela med mig av några minnen hoppas att ni inte tycker inlägget blir för långt.

 

Min pappa tillbringade en stor dela av sitt liv på havet då han redan som 16 åring mönstrade på. Historierna han och även min mamma berättar är otroliga skiljer sig så milsvida från mitt liv på sjön. Dom kommer jag kanske tillbaka till en annan gång. 

 

Detta medförde dock att han bara behövde gå en runda runt huset för att bli svart i huden. Något som han var säker på skulle gälla för mig med om jag bara vågade sätta på mig en bikini. Ni vet hur känsligt det kan vara att visa sig som ung tjej ibland. Så en dag i sommarstugan sa han: Nu lägger du dig ner och ligger still och solar, jag vet att du kan bli brun!!! Just för tillfällle hade en albyl mera färg än jag. Så jag var något tveksam.  Har en känsla av att dagens föräldrar fasar över detta då man skyddar barnen mot det mesta. Men jag hade faktiskt solskyddsfaktor!! Tro det eller ej men jag blev faktiskt brun den sommaren.

 

Han var också en man som trodde strängt på regler ,och till min förtret, åldersgränser.

Så när det var dags för skoldans och jag inte var gammal nog?! så fick jag stanna hemma. Varje dans bönade och bad jag honom utan resultat. Han var obeveklig. Efter tillräckligt många gånger så slutade jag be och gick direkt till mitt rum och grät hejdlöst. Det fanns inte mycket jag kunde göra åt saken.

En kväll när jag låg och grät på mitt rum ropade han på mig. Jag torkade tårarna och gick med tunga steg ut till honom. Där stog han med en tjuga i handen. Här sa ha. Ta den. Jag tittade förvånat och undrade vad jag skulle göra med en tjuga och varför han gav den till mig. En tia till inträde och en till dricka sa han som om det var en självklarhet. Vill du inte gå på skoldansen. Det tog mig , vad det kändes som, minuter innan poletten ramlade ner, var ju så inne i att tycka synd om mig själv liksom. Jag kan lova dig att jag sällan varit lyckligare än i just den sekunden då jag förstod. Plötsligt grät jag ännu mer medans jag kastade mig runt halsen på honom hulkande och skrikande av glädje. Den kvällen var fantastisk och betydde så mycket mera än en skoldans. Han litade på mig och känslan var enorm, obeskrivlig! Numera är jag ganska säker på att min mamma hade ett finger med i spelet men lät honom ta äran. Hon är så min underbara mamma!

 

 

För många år sen nu. Närmare bestämt tjugotre så bestämde jag mig för att resa till karibien och jobba på båt. Då trodde jag att min pappa skulle få dåndimpen. Efter att ha seglat med båtar under utlänskt flagg så var han inte glad att ha sin dotter på ett sånt fartyg. Kan du inte bli reseledare, sa han. Jag brast ut i skratt. Det var så långt i från min värld. Dessutom var jag omåttligt blyg och kunde inte ens ringa efter en pizza än mindre prata med främlingar. Jag betalar din utbildning sa han i hopp om att jag skulle glömma mina fartygs drömmar. För att göra honom till viljes så började jag att leta utbildningar. Mitt intresse fastnade hos Ving som hade en utbildning på Cypern. Bestämde mig för att söka och var inte alls orolig för att jag skulle bli antagen. Men det blev jag!!!!! Dessutom skulle jag gå hos Vingresor (som det hette då det begav sig). Hans egen resebolag som han så gott som alltid bokade med. Hans lycka viste inga gränser. När jag ett år senare fick jobb på Zakyntos var han den stoltaste pappan i byn. Hans dotter skulle jobba på VING!!!

 

 

Genom sitt engagemang och att vara han lärde han mig respekt och omtanke och för det är jag honom evigt tacksam jag hade aldrig varit den jag är om han inte hade funnits där i mitt liv.

Det finns så mycket mera att berätta om min älskade pappa men jag avslutar för den här gången.

 

Har alltid haft en längtan till havet. Nu i skrivande stund när jag berättar om mina planer som yngre inser jag att det funnits där hela tiden. Där känner jag mig tillfreds och lycklig. Önskar att han kunde se mig nu. Även om hans resor var betydligt längre och mer äventyrliga än mina så känner jag att han skulle vara stolt över mig. Hade han varit i livet hade han betättat om det för alla som ville höra på. Vi har båda tittat ut över samma himmel och njutit av allt det vackra som havet har att bjuda på. 

 

Älskar dig pappa, du är alltid med mig i tanken och när jag känner mig vilsen frågar jag mig vad du skulle ha sagt!