Efter ca 4 timmars flight, då jag sov mest hela tiden, landade jag på Faro flygplats. Solen sken och det var en fin dag. Det började pirra lite lätt i magen och jag undrade vad jag gett mig in på. Bagaget kom snabbt och jag gav mig ut i ankomsthallen. Där letade jag förbrilt efter mina resekamrater och skjuts. Tillslut såg jag så skylten med mitt namn. Lite fräsigt. Har alltid undrat var alla de där namnen på skyltarna ska nånstans och varför någon okänd kommer och hämtar dom. Men så kan det va. Dom kanske också ska iväg och rida.
De som hämtade mig visade sig vara Diego och hans dotter Diana. De hälsade snabbt och kort och visade mig till bilen. Hm där här blir spännande tänkte jag. Visade sig snart att mina farhågor var besannade. För att hålla konversationen igång, trots att jag var jättetrött, så frågade jag om han fick åka många rundor till flygplatsen.
Ja ibland svarade han. Men idag bara en gång. "You are our only guest". Tog en kort stund innan min hjärna registrerade vad han ev menade med det. Va, sa jag. Han förklarade att jag var den enda som bodde på Vale de Ferro. Så det kommer inga fler nu, frågade jag. På den frågan fick jag ett mycket kort och enkelt svar: Nej!
Hela min glada förväntning försvann som i ett trollslag. Inga rid kompisar. Ingen och äta med. Herregud va skulle det bli. När vi kom till bilen visade det sig att Diegos fru Maria satt och väntade. Hon försäkrade mig under turen till farmen att det fanns massor av fördelar med att vara själv. Blir ju så mycket flexiblare!
Bilturen tog ca 1 timme och var mestadels motorväg. Det var skillnad mot för 22 år sen då tog det 1 1/2 timma från Alvor till flygplatsen. Kände mig ändå vansinnigt upprymd över att äntligen få vara tillbaka på Algarvekusten igen. Minnena började redan flöda igenom mig medans skyltar med olika ortsnamn svischade förbi utanför bilrutan.
När vi väl kom fram så blev jag avsläppt vid mitt rum. Det var deffinitivt över mina förväntningar.
När jag var redo skulle jag komma till resturangen. Det var dags för middag. Jag var vrålhungrig.
Som sällskap hade jag dottern Diana. Skönt att inte behöva sitta ensam genom en trerätters tänkte jag.
Diana pladdrade på precis som jag och vi hade en riktigt trevlig stund. Hon hade fått ett Yatzy av förra tjejen som var där och ville gärna spela. Trort att jag var slite sa jag ja till ett spel. Hon fuskade som attans den lilla busan. Men det gick inte och sätta dit henne, hon va riktigt bra på det.
Resturang
Baccallao. WOW
Dag 2 vid frukost hade jag ett litet snack med Diego. Förklarade för honom att jag inte äter bröd pasta och ris.
Karln såg helt förtvivlad och undrande ut. Tänkte att det kanske inte var läge att säga att jag äter LCHF!!
Senare kom Maria med samma fråga. What you eat, what you eat!!! Only sallad!!!! Förklarade att jag äter grönsaker och kött. Då lyste Maria återligen upp och blev sitt vanliga glada jag. Grönsaker har hon koll på. Tänkte att det nog inte var läge att prata om ovan jord grönsaker. Det får gå bra med rotfrukter och lite frukt den här vistelsen. Maten hon gjorde kanske inte alltid ser så fantastisk ut men gud va den smakade gott. Salladen odlas i en egen organisk trädgård.
Ska sägas att varje frukost dukades bröd fram. Varje kväll serverades trerätters vilket innebär någon typ av sött. Då kunde det oftast vara tårta, efter som det tydligen inte klassas som bröd, men vid turliga tillfällen blev det jordgubbar med vispgrädde. Mums.
Förutom Marias grönsaks trädgård så är hela Vale de Ferro inbäddat i grönska.
Vid min altan
Från mitt fönster
My Zumba hot spot
Vägen till stallet
Första dagen vaknade jag tidigt och bestämde mig för att det skulle bli en förmiddag vi poolen. Slappa och ha det skönt. Det finns, faktum, en baksida med att resa ensam. Vet ska smörja en på ryggen. Man kan ju inte riktigt gå fram till första bästa och be ho hjälp. Eller kan man det ? Senare fick jag mycket enkla instruktioner av Diana om hur man kom åt längst bak på ryggen. Ha kräm på baksidan handen och smörj. Enkelt. Hon är full av ideer. när de en annan gång hade haft en manlig gäst som hade samma bekymmer hämtade hon resolut en pensel så att han kunde nå hela ryggen. Smart tjej det där. Så det finns altså, för att komma tillbaka till ämnet en pool. En underbar pool.
Vale de Ferro är en hästgård. Men här finns även lite andra djur.
Balkog häng med Ella och den galna katten med det konstiga namnet. Det var alltid någon av familjens medlemmar som höll mig sällskap. Ellas syrra Patricia ville inte va me på bild.
Say hello to Michael
Det var en liten tur på gården. Håll utkik efter flera inlägg om Algarve Snart kommer Hästarna, Ridturerna, Alvor och Alvor Beach.
Sea wiew!