Bråda dagar kan man lungt säga att det är just nu. Men det verkar bestämt som om inget kan stressa mig. Lugn som en filbunke låter jag dagarna passera. Detta måste, som jag ser det, vara en klar indikation på att jag mår bra. Eller, att jag blivit galen. Tror att min kära syster börjat fundera på det sistnämda. Men inget kan få mig ur spel och jag tycker att livet är rätt nice just nu. Som sagt så har jag inte packat ännu. Men det börjar faktiskt att ta sig. Ser ut att ha det mest på plats. Idag kom mina bikinisar som jag beställt. Problemet kan dock vara att jag min vana trogen har köpt samma storlek som vanligt. Inte bra då ja med viktväktarna, som förövrigt är det smartasta jag provat, och livets hjälp har rasat endel i vikt. Så med denna insikt har jag inte ens vågat att prova det jag beställt. Det får vila till morgondagen. Så håller jag tummarna att de är väldigt små i storlekarna. Däremot beställt en strandklänning som jag verkligen hoppas på, den va läcker och så jag. Bilder kommer efter provning. Kanske får plaggen resa tillbaka till sitt forna hem igen för att sedan lotsas ut til en kund som bättre passar dem.
Dagen bjöd dock på massor av trevligheter. En skön fika stund i solen, som stundtals var varm och skön, med syster.
Sen begav jag mig iväg till Bottenbogård. Deffinitivt en av mina favis platser på jorden. Där känner jag mig hemma och lugnet sprider sig när jag kommer dit. En pratstund med barndomsvännen Helena får mig alltid på gott humör. Men icke desto mindre njuter jag av allt gos med dom fina djuren.
Idag tog jag och Rados oss ut på en liten skön skogspromenad. Tror att vi njöt lika mycket jag och han. Märktes att han inte varit ute och rört på sig på ett tag då han betedde sig som en busig och lättskrämd liten tonårskille. Farliga traktorer, flakmopeder med träd på, flaxande fåglar, cyklande barn och ett hönshus om han inte sett förr. Jag kunde inte låta bli och skratta åt hans små hopp av förskrämd förundran då han upplevde alla dessa äventyr på en och samma gång.
Inne på en liten stig som han tycks älska blev han plötsligt superglad då han upptäckte en skön uppförsbacke och plötsligt fick spring i benen. Glatt for han i väg i glad galopp och gjorde några bocksprång av ren glädje. Just då i denna stund när vi kommit ner i skritt igen och överlevt alla grenar som ven framför ögonen insåg jag en sak: Att nu var jag redo för Portugal och äventyren till häst. Tack Helena med familj för att ni låtit mig njuta av er och era killar. Ser fram emot många härliga dagar med er.
