Ja då har man så sett den tillslut filmen som varit på allas läppar under månader.
Ett ord kommer upp i mitt huvud. Hett nej faktiskt inte. Väldigt mycket anti klimax.
Det jag gillade med böckerna var skillnaderna mellan Christian och Anastasia. Hur det långsamt byggs upp en förståelse från båda håll. Boken skulle faktiskt kunna handla om vilka motsättningar som helst och varit fantastisk.
Men tillbaka till filmen. Jag hade skyhöga förväntningar och föll pladask. Inte av att jag blev fångad i filmen utan tvärt om. Detta är ju en stor produktion hur kan dom missa att dom inte han någon kemi sig i mellan. Man kände ingen attraktion. Christian var mest hård, kall och ställde krav hela tiden utan att bry sig om henne. Killen från boken var som bortblåst. Enda gången när jag kände något var när han slog henne tills hon grät, Då grät jag också. I boken blir han förtvivlad och ledsen. Han kommer in till hennes rum där dom ligger och håller om varandra länge. Sen börjar det prata om det som händer mellan dem. I filmen hade dom helt tagit bort det. Även om slutet blir det samma.
Men medan jag sitter här och skriver så kan jag inte låta bli att fundera på hur nästa film blir. När fokus ändras och riktas mot honom och hans svårigheter med närhet. Kan inte låta bli att tänka att jag vill se det.